Blog Image

dagernasinafrica

Om bloggen

Här skriver vi om våra liv som missionärer i Sydafrika. Glädje och sorg, vardag och äventyr, allt finns här!

Imorgon flyger vi

Andreas Posted on Mon, June 18, 2018 13:14:05

Imorgon är det dags. Vi lever i de där dygnen då allt snurrar. Vi har bara ett fokus; att hinna röja, packa och komma i ordning för att flyga till Sverige imorgon. Trots det totala fokuset är tanken och själen väldigt splittrat. Det är bara att genomleva, spänna bågen försöka orka och hinna så mycket som möjligt. Huset ska tömmas och 10 resväskor ska med på flyget. Resten får vi frakta senare.

I Sverige väntar Torpkonferensen. Både jag och Anneli ska medverka på seminarier, i Världen-tältet och andra möten. Vi hoppas att få möta många av er som har följt oss under dessa år i Sydafrika. Gissar att vi kommer vara rejält utpumpade när nästa måndag kommer.

Igår sa vi hejdå till kyrkan här. Först predikade jag i HUC-kyrkan. Det var inte så många där, man hade ett regionalt möte i Msinti kl 10. Men en avskedshälsning och bön blev det iaf. Sen var i Church Unlimited och där bad man för oss också. Riktigt gripande faktiskt.

Det är många avsked för tillfället. I eftermiddag ska vi genomföra ett tufft avsked. Vi ska lämna vår älskade hund till några vänner här som ska ta hand om henne under juni-juli. Sen ska familjen Lindsmyr ta över henne när det kommer tillbaka i augusti.

Avsked hör till till detta liv. Men vi ser fram emot många återseenden också. Om bara några dagar. Wow!



Into the Wild

Andreas Posted on Thu, May 31, 2018 19:15:54

Livet just nu är intensivt. Vi förbereder intensivt vår flytt tillbaka till Sverige med allt vad det innebär. Mitt i allt som pockar på vår uppmärksamhet tog jag några dagars ledighet för att göra nåt jag älskar; walk into the wild. Tillsammans med en grupp vänner från kyrkan här i Nelspruit gjorde jag en fyra dagars walking safari i Krugerparken. Med ryggsäck på ryggen, tält och sovsäck samt mat nedpackat gick vi 3,5 mil. Vi vandrade i bushen med två beväpnade guider som ledare. Vi såg en hel del djur så som elefanter, bufflar, zebror, antiloper, flodhästar och många olika vackra fåglar.
Att befinna sig i de vilda djurens rike, totalt bortkopplad från wifi eller mobiltäckning, med solen som tidsangivare är så gott för själen. Att efter en god dags vandring slå läger ett stycke från vattenhålet där elefanterna kommer för att dricka innan solen går ned, att lyssna till lejonens rytande och hyenornas rop i den afrikanska natten gör nåt med en. Man blir liten och stor på samma gång. Liten därför att naturen och djuren är så mäktiga och vi är där på deras villkor. Stor därför att man liksom blir ett med naturen. Vandringen ger en tid att tänka och landa i känslor och funderingar.
Dessa dagar var en god injektion av vila och avkoppling inför allt som väntar de närmaste veckorna.






nedräkningen har börjat

Andreas Posted on Mon, May 14, 2018 11:51:45

Veckorna går som vanligt fort, vi är redan i mitten av maj. Som ni säkert vet så flyttar vi som familj tillbaka till Sverige i sommar. Anledningarna är flera, bland annat för att passa in våra barns skolgång i det svenska systemet. Det är dags för gymnasium, högstadium och första klass som väntar i augusti för dem. Arbetsmässigt fortsätter vi att tjäna i EFKs internationella program tills vidare, baserade i Sverige, en del arbetsuppgifter i Örebro på EFK-kontoret samt naturligtvis resor till den Afrikanska kontinenten – som vi lärt oss älska!

När nu veckorna går så börjar man osökt tänka “detta är kanske sista gången jag är här eller gör detta”. Vi har ju vårt fina utsiktsberg bara ett par kilometer härifrån som vi går till regelbundet, gärna tillsammans med vår hund Nala. Det är alltid roligt att ta kort med festliga perspektiv i sluttningarna på berget.

Vi var där i helgen och det blir säkert nån mer gång, men nedräkningen har definitivt börjat.
En annan sak jag regelbundet gör är att predika i HUC-kyrkan här i Nelspruit. Det gjorde jag i söndags och kyrkan var dekorerad med “Mother’s Day”-saker.


Jag talade inte om moderskapet utan höll mig till texten i Johannes som handlar om de lame mannen vid Betesthadammen. Jag pratade med pastor Sam i telefon häromdagen och han sa att “nu måste vi planera upp de sista veckorna så att du hinner predika det sista du har innan ni åker!”. Vi får väl se vad som hinns med. Men jag har uppskattat kontakten med den lokala församlingen här, att få dela gemenskapen och få ge ut av Herrens ord.

Vi hörs!



Påsken 2018

Andreas Posted on Mon, April 02, 2018 15:22:16

Hej

Så har nu ännu en påskhelg snart passerat. Som många andra kristna räknar jag det som den största högtiden på året. Texterna i Bibeln är så mättade med dramatik, livet ställs på sin spets, nu om inte förr bränner det till. De stora frågorna får plats i strålkastarljuset; Livets slut, dödens makt, mänsklighetens förtappelse, synd, Förlåtelse med stort F och det största av allt; Gud besegrar död och allt annat ont.

Att Jesus dör på ett kors definierar kärleken. Han var inte tvungen att låta sig fängslas, torteras, spottas på och dö. Men han gjorde det. Det var 0% själviskhet och 100% procent utgivande kärlek. Detta är hur jag ser kärlekens natur. Jag tänker att vi som följer i Jesus spår har en liknande väg att gå; i självutgivande kärlek. Göra nåt självuppoffrande, gå en extra bit för nån osv. Det är befriande!

Som familj har vi haft en ganska lugn helg då vi varit hemma en hel del. Anneli har brutit foten och hoppar omkring på kryckor med en stor “moon boot” på vänster fot. 6 veckor minst ska hon gå så. Så vi är inte så rörliga, och det finns gott om tillfällen att göra tjänster och lite självuppoffrande övningar.


Vi har naturligtvis varit i kyrkan på både långfredagen och påskdagens morgon. Det var verkligen fullt av folk, intill sista plats. Härligt att få samlas och tillbe Skaparen, Sonen och Anden tillsammans med så många på en sån central helg.

Om några dagar kommer Annelis föräldrar Boris och Berit hit (igen) och stannar ett par veckor. Passar väldigt bra när Anneli är så orörlig. Det blir det sista besöket vi har innan vi flyttar till Sverige i sommar.



Cykla för livet

Andreas Posted on Mon, March 12, 2018 19:52:16

Livet och arbetet som regionledare är ofta intensivt, med fulla arbetsdagar och en hel del resande. Därför har jag en sak jag ägnar mig åt för att koppla av och rensa tankarna; Cyklingen. Närmare bestämt MTB. Er som följer via sociala medier har säkert sett detta.
Egentligen är det inte särskilt avkopplande. Det kan rent av vara plågsamt ansträngande, inte minst i uppförsbackarna. Det finns gott om backar i Mpumalanga. Men faktum kvarstår, jag mår väldigt bra av att ägna mig åt cyklingen.

I januari gjorde jag mitt längsta MTB-lopp nånsin. 77 km uppe i bergen utanför Barberton. Det var cykling längs vägar och stigar uppe bland skogsplanteringar och gruvområden i ett otroooooligt vackert landskap. Rent fysiskt var det krävande, men samtidigt en lisa för själen.
Starten tidigt på morgonen i Barberton
Morgondimmorna i bergen utanför Barberton

Mountainbike är en stor folksport här i Sydafrika, det finns flera lopp i månaden att cykla om man vill. Jag kommer göra fler lopp, förmodligen inte lika långa. Det finns en bra MTB-anläggning en halvtimme utanför Nelspruit, dit brukar vi åka ibland. Men egentligen är det bara att ta cykeln och ge sig ut i backarna här utanför för ett rejält träningspass. Tar man sig upp en bit får man otrolig belöning i form av magnifik utsikt.

Efter 2h längs Uitkyk road öppnar sig denna utsikten.
Peter Lindholm, Noah Lindholm och undertecknad i Mankele MTB-park.

Minst ett par ggr i månaden försöker jag hinna med att cykla med en klubb i en av förorterna till Nelspruit, Zwelisha Cycle Kids. Det är ett projekt som kyrkan här driver där man samlar barn och ungdomar runt cyklingen med syfte att ge dom en meningsfull fritid, gemenskap och självförtroende. För några har cyklingen blivit skillnaden i livet som gör att man orkar stå ut och fortsätta skolan, trots tuffa hemförhållanden. Plus att man blir vältränad. De äldre killarna i klubben cyklar utan problem ifrån mig, då känner jag mig som gubben på cykeln. Cyklingen är en viktig del av mitt liv och det är fantastiskt roligt att kombinera det med ett meningsfullt engagemang i den här klubben.

Zwell kids på gång

Jag, Isak Lindsmyr och Mattias Lindsmyr efter förra lördagens lopp.



Missionskonferens

Andreas Posted on Wed, February 28, 2018 14:08:48

Hej alla bloggläsare

Det är verkligen otroligt vad tiden går fort. Helt plötsligt var det nytt år och veckorna rusar fram. Det var längesen vi skrev på bloggen. Låt mig berätta något om vad som har hänt hittills.

I mitten av Februari arrangerade vi en konferens för de kyrkor som EFK samarbetar med här i Afrika. Temat var “Equipped for Mission”. Det var ca 15-20 delegater här från Sydafrika, Moçambique, RCA, Zambia och Tanzania. Huvudtalare var Peter Tarantal från OM International. Han inspirerade deltagarna genom att peka på Afrikas historiska, nutida och framtida roll i världsmissionen. Dag 2 talade han om ledarskap.

Det var en intensiv vecka men vi känner oss väldigt inspirerade efteråt. Hoppas det ska ha smittat av sig på deltagarna också att ta nya tag i arbetet. Sista dagen gjorde vi en utflykt till Krugerparken.



Tanzania

Andreas Posted on Sun, December 10, 2017 18:21:03

Förra veckan var jag på uppdrag i Tanzania. Först var det dags för det årliga partnerskapsmötet i Dar es Salaam, där flera kyrkor och organisationer som samarbetar med FPCT är inbjudna, däribland EFK.

Efter det åkte jag till Muhange och Keza i västra delen av landet. Där följde jag upp dom hur sjukvårdsprojektet och barnprojektet fungerar. Det finns ganska många utmaningar, tex att antalet patienter minskar vid dispensärerna både på Keza och Muhange. Men jag blev glad när jag mötte de ansvariga för barnprojektet på Muhange. Personalen har på ett gott sätt gått vidare i omställningen från barnhem till familjebaserat boende. Alla de barn som bodde på barnhemmet (utom ett) har fått familj, man har gjort ett tiotal hembesök och två nya familjer har fått träning i att ta hand om föräldralösa barn. Det finns hopp om att denna stora omställningen kommer gå bra!

Den sista veckan var jag på Tazengwa Bible College utanför Nzega. Det var en fyra dagars fortbildning för lärare vid de fem bibelskolor som FPCT driver. EFK var med och gjorde kursdagarna möjligt, Björn Strömvall var med likaså Roland Spjuth från ALT-utbildning. Dessutom Ulf Stroehbhen från FIDA.

Det blev en fantastiskt lyckat vecka. Det var första gången lärarna samlades i storkollegium och fick direkt träning i teologiskt lärande. Ett av målen med dagarna var att sparka igång processen med förnyat arbete med kursplanen. Sista dagens samling blev ett starkt ögonblick då varje Bibelskolas lärargrupp fick gå fram och dela sina tankar om framtiden. Alla var rörande överens om att det är dags för en gemensamt utformad kursplan anpassad till Afrikanskt och Tanzansk kontext, där församlingarnas behov lyssnas in. Det var lite gåshud faktiskt där jag satt och lyssnade till dom. Tänk att få vara del av en sådan “historisk” händelse.

John Tuu, director för FPCT Theological Department

Obligatorisk gruppbild sista dagen

EFK gav en Africa Study Bible till varje Bible College



The flavors of South Africa

Andreas Posted on Sun, November 19, 2017 17:32:36

Som missionär blir det en hel del besök och uppdrag i kyrkor. Ibland blir det nästan överdos. Förra söndagen var jag på tre gudstjänster. Alla tre med sin speciella karaktäristik. I efterhand reflekterade jag över de olika kyrkorna och hur de representerade den mångfald som finns i Sydafrika.

Den första gudstjänsten var kl 08:00 i Holiness Union Church, HUC. Eller rättare sagt, gudstjänsten startar nån gång efter kl 8, typ tjugo över, med lovsång på siswati. Man möts i en samlingssal i Nelspruits kommunbibliotek.
Holiness är EFKs samarbetskyrka här i Sydafrika, och det är väldigt roligt att få vara en del av församlingen där. Ibland predikar nån av Anneli eller mig, och för ett par veckor sen fick jag spontant hoppa in och hålla i en barnvälsignelse.

Denna söndag predikade dock pastor Sam Ngobe i vanlig ordning. Lovsången dånar mellan väggarna och bönen är högljudd och innerlig.

När gudstjänsten i HUC är slut skyndar jag mig att hinna till nästa gudstjänst, den i Church Unlimited. Det är den församling vi som familj tillhör. Barnen gå i söndagskola och jag och Anneli leder en home group som möts varje tisdag. Church Unlimited har en stor lokal i utkanten av Nelspruit och har en stor mängd aktiviteter under veckorna. Medlemmarna tillhör olika folkgrupper och det märks på gudstjänsterna och verksamheterna i församlingen. Gudstjänstspråket är engelska.

Den sista gudstjänsten var kl 18 på kvällen i NG kerk i White river, ca 20 km utanför Nelspruit. Cornelia som spelar fiol i en orkester hade en julkonsert (ja det var dags för det i mitten av november) som de deltog i den kyrkan.

NG kerk är en Afrikaans-språkig kyrka, så hela konserten/gudstjänsten var på Afrikaans. Mina kunskaper i det språket är ytterst begränsade, men eftersom sångerna var julsånger och texterna visades på skärm framme i kyrkan kunde jag hänga med bra. Cornelias orkester spelade riktigt bra och det blev en god julstämning.

Under en och samma söndag fick jag dimpa ner bland olika folkgrupper, fira gudstjänst på olika språk och med väldigt olika stil. Allt inom en radie av 20 km. Det säger en hel del om Sydafrika – ett land med mångfald.



Next »