Ett blogginlägg skrivet från Swaziland i torsdags kväll:

Sitter alldeles ensam i ett hus i Swaziland, lyssnar på
syrsorna som spelar, känner att jag är supersvettig igen, fastän jag nyss
duschade en kall dusch! Det har varit en väldigt varm och fuktig dag och så
även nu på kvällen.

Idag har vi haft workshop om barns rättigheter med pastorer
och ledare från vår (EFK) partnerkyrka HUC i Swaziland. Det är spännande att
följa utvecklingen som sker med en del bara under en dag, det är inga stora
jätteförändringar, men små nyanser som man märker förändras ju mer vi samtalar.
Vi förväntar oss inte snabba lösningar i detta arbete, men tänker långsiktigt
och tror att det är värt att gå den långa vägen tillsammans för att få se en
attitydförändring när det gäller barns rättigheter (BR).

Lunch under ett mangoträd

Samtalar gör vi mycket. Det är väldigt lite av klassisk
undervisning på dessa workshops men mer av att lyfta olika perspektiv, ge
frågor, ge olika sätt att se på saken och varför. Skapa medvetenhet, och väcka
funderingar och utmana övertygelser.

Det är spännande kan jag säga, inte alltid så lätt, men
väldigt fascinerande att följa utvecklingen hos enskilda och en grupp.
BR är något som många av de äldre vi mött är ganska negativa till, detta bla
för att barnen har hört lite om det i skolan och kommit hem och sagt sig ha
rättigheter (men glömde nämna det där om att rättigheter också följs av
skyldigheter, och kanske fick de aldrig höra det…) och föräldrarna reagerar
starkt, särskilt som man i Swaziland precis som många andra länder, värderar
och respekterar de äldre väldigt mycket. De upplever då BR som ett hot och
uppror mot detta.
Som sagt utmanande men oerhört givande att få göra denna vandring tillsammans
med våra partners i de olika länderna.

Nu dags för en kopp te på altanen innan mörkret faller.

/Anneli