Förra veckan kom jag tillbaka efter två veckor i Centralafrikanska republiken. Det var en fantastisk resa i ett fascinerande, fattigt och färgrikt land.

RCA ligger i absoluta bottenligan vad det gäller ekonomi, levnadsstandard och utveckling. Enligt FN:s index är det nr 188 av 188 länder i världen. Alltså jordens fattigaste land.

Men fattigdom är alltid relativt. Reser du i RCA möter du många människor fyllda av glädje, hopp, gemenskap och rikedom på andra områden. Det är något jag mötte denna resa. Jag konstaterar att resa i RCA förändrar mig mer än jag bidrar med förändring.

Samtidigt vill jag säga att fattigdom alltid är svårt. Det finns inget glamoröst med fattigdom. Det lämnar människor hungriga, maktlösa och utan framtidshopp. Kan vi bidra med förändring? Det är den svåra frågan.

Denna resa spenderade vi nästan en vecka i södra delen av landet, Bayangaregionen. Där stödjer EFK tre skolor med hjälp av Radiohjälpen. Vårt uppdrag denna gång var att göra uppföljning och se hur verksamheten går. Svaret är att det går bra, men det är inte utan utmaningar.

I Bayangaregionen, som består av ett WWF-reservat med regnskog, lever ett folkslag som heter Bayaka. De är ett föraktat minoritetsfolk som lever i enkla hyddor och tillhör samlar och jägare-folk. Det är främst för deras barn dessa skolor är till.

Församlingsrörelsen EEB har tre församlingar i Bayangaregionen. Dit går också EFK stöd för att kyrkan ska kunna hjälpa detta folk med odling, sömnadskurser, kunskaper i nutrition och hygien etc. Det är inga stora resurser som finns för att hjälpa detta folk, jag önskar att det fanns mer EFK kunde göra. Vi får väl se vad framtiden innebär.

Sista helgen följde vi med några reservatsansvariga från WWF för att besöka skogsgorillorna. Vi mötte en riktig silverrygg som heter Malumba. Se bildbevis nedan.

Det var med tacksamt och berört hjärta jag flög tillbaka till Sydafrika. Jag hoppas att snart igen få återvända till RCA och Bayanga.