Det finns två länder som ligger mig varmt om hjärtat; Sverige och Tanzania. Tänk att få kombinera dom i en och samma upplevelse?! Det är precis vad jag gjort.

Förra veckan tillbringade jag i höst-Sverige tillsammans med pastorerna Samuel och Boazi från Tanzania. De var inbjudna av EFK för att besöka missionskonferensen i Linköping, träffa folk på EFKs Sverigekontor, men inte minst besöka ett antal församlingar som på olika sätt stödjer EFKs arbete i Tanzania.

Vi besökte Skara Domkyrka och såg en viktig bit av svensk kyrkohistoria

Detta var första gången bröderna besökte Europa. Det var många saker de introducerades till; flygplan, rulltrappa, tåg, knäckebröd, Swedish fika och mycket annat. Upplevelsen var överväldigande. Boazi sa när vi satte oss på flygbussen från Arlanda: “Det är stor ära för oss från Afrika att besöka Europa!”. Så upplevde dom det som vi tycker är självklart och inte alls märkvärdigt. En sak de ofta kommenterade var hur solen ändrade position under dagen. “Ibland är den i öster, ibland i väster, varför flyttar den på sig hela tiden!? utropade Samuel. För människor som bor strax söder om ekvatorn är solen mestadels rakt uppe på himlen, inte som den svenska bleka oktobersolen.
Det var riktigt roligt att resa med mina tanzanska vänner och se på mitt eget land med deras ögon. En mäktig stund var när vi besökte Torpkonferens-området och gick bort till bönestenarna i parken. Där letade vi upp Tanzania-stenen och bad en stund. Vi bad att Tanzania ska bli ett land som sänder många missionärer ut i vår värld.
Samuel la händerna på bönestenen och bad innerligt

Jag tror detta var ett viktigt besök ur många aspekter. Dels var det oerhört uppmuntrande för Samuel och Boazi att träffa vänner, tidigare missionärer och folk i församlingar som har varit med och bett och gett till arbetet i Kiwangwa. Bara att få berätta om sitt arbete betydde mycket. Dels var det viktigt för att förstärka partnerskapet mellan kristna i Sverige och Tanzania. För att få en ömsesidig kulturförståelse är tvåvägsutbyte oslagbart.
Men det var också viktigt med tanke på att EFK ger ekonomiskt stöd till arbetet i Kiwangwa/Bagamoyo. I år har insamlingsresultatet sviktat och det får till följd att stödet också minskar. Något som riskerar drabba människor som kyrkan hjälper i Tanzania. Här drabbades jag av en ganska knepig upplevelse. Att sitta i samma bil som vännerna från Tanzania och åka på fina vägar, äta på restaurang, gå in i varuhusen, besöka stora kyrkor och sen behöva berätta om att vi kristna i Sverige har svårt att samla in pengar så att det räcker för utsatta människor i Tanzania. Det liksom blir kortslutning i systemet. Det går inte ihop. Det är livet, med dess framsidor och baksidor. Paradoxer. Orättvisor. Samtidigt innehåller ju livet väldigt mycket glädje och tacksamhet, inte minst att få vara svensk och ha goda vänner från Tanzania!