Hej

Så har nu ännu en påskhelg snart passerat. Som många andra kristna räknar jag det som den största högtiden på året. Texterna i Bibeln är så mättade med dramatik, livet ställs på sin spets, nu om inte förr bränner det till. De stora frågorna får plats i strålkastarljuset; Livets slut, dödens makt, mänsklighetens förtappelse, synd, Förlåtelse med stort F och det största av allt; Gud besegrar död och allt annat ont.

Att Jesus dör på ett kors definierar kärleken. Han var inte tvungen att låta sig fängslas, torteras, spottas på och dö. Men han gjorde det. Det var 0% själviskhet och 100% procent utgivande kärlek. Detta är hur jag ser kärlekens natur. Jag tänker att vi som följer i Jesus spår har en liknande väg att gå; i självutgivande kärlek. Göra nåt självuppoffrande, gå en extra bit för nån osv. Det är befriande!

Som familj har vi haft en ganska lugn helg då vi varit hemma en hel del. Anneli har brutit foten och hoppar omkring på kryckor med en stor “moon boot” på vänster fot. 6 veckor minst ska hon gå så. Så vi är inte så rörliga, och det finns gott om tillfällen att göra tjänster och lite självuppoffrande övningar.


Vi har naturligtvis varit i kyrkan på både långfredagen och påskdagens morgon. Det var verkligen fullt av folk, intill sista plats. Härligt att få samlas och tillbe Skaparen, Sonen och Anden tillsammans med så många på en sån central helg.

Om några dagar kommer Annelis föräldrar Boris och Berit hit (igen) och stannar ett par veckor. Passar väldigt bra när Anneli är så orörlig. Det blir det sista besöket vi har innan vi flyttar till Sverige i sommar.