Imorgon är det dags. Vi lever i de där dygnen då allt snurrar. Vi har bara ett fokus; att hinna röja, packa och komma i ordning för att flyga till Sverige imorgon. Trots det totala fokuset är tanken och själen väldigt splittrat. Det är bara att genomleva, spänna bågen försöka orka och hinna så mycket som möjligt. Huset ska tömmas och 10 resväskor ska med på flyget. Resten får vi frakta senare.

I Sverige väntar Torpkonferensen. Både jag och Anneli ska medverka på seminarier, i Världen-tältet och andra möten. Vi hoppas att få möta många av er som har följt oss under dessa år i Sydafrika. Gissar att vi kommer vara rejält utpumpade när nästa måndag kommer.

Igår sa vi hejdå till kyrkan här. Först predikade jag i HUC-kyrkan. Det var inte så många där, man hade ett regionalt möte i Msinti kl 10. Men en avskedshälsning och bön blev det iaf. Sen var i Church Unlimited och där bad man för oss också. Riktigt gripande faktiskt.

Det är många avsked för tillfället. I eftermiddag ska vi genomföra ett tufft avsked. Vi ska lämna vår älskade hund till några vänner här som ska ta hand om henne under juni-juli. Sen ska familjen Lindsmyr ta över henne när det kommer tillbaka i augusti.

Avsked hör till till detta liv. Men vi ser fram emot många återseenden också. Om bara några dagar. Wow!