Blog Image

dagernasinafrica

Om bloggen

Här skriver vi om våra liv som missionärer i Sydafrika. Glädje och sorg, vardag och äventyr, allt finns här!

The flavors of South Africa

Andreas Posted on Sun, November 19, 2017 17:32:36

Som missionär blir det en hel del besök och uppdrag i kyrkor. Ibland blir det nästan överdos. Förra söndagen var jag på tre gudstjänster. Alla tre med sin speciella karaktäristik. I efterhand reflekterade jag över de olika kyrkorna och hur de representerade den mångfald som finns i Sydafrika.

Den första gudstjänsten var kl 08:00 i Holiness Union Church, HUC. Eller rättare sagt, gudstjänsten startar nån gång efter kl 8, typ tjugo över, med lovsång på siswati. Man möts i en samlingssal i Nelspruits kommunbibliotek.
Holiness är EFKs samarbetskyrka här i Sydafrika, och det är väldigt roligt att få vara en del av församlingen där. Ibland predikar nån av Anneli eller mig, och för ett par veckor sen fick jag spontant hoppa in och hålla i en barnvälsignelse.

Denna söndag predikade dock pastor Sam Ngobe i vanlig ordning. Lovsången dånar mellan väggarna och bönen är högljudd och innerlig.

När gudstjänsten i HUC är slut skyndar jag mig att hinna till nästa gudstjänst, den i Church Unlimited. Det är den församling vi som familj tillhör. Barnen gå i söndagskola och jag och Anneli leder en home group som möts varje tisdag. Church Unlimited har en stor lokal i utkanten av Nelspruit och har en stor mängd aktiviteter under veckorna. Medlemmarna tillhör olika folkgrupper och det märks på gudstjänsterna och verksamheterna i församlingen. Gudstjänstspråket är engelska.

Den sista gudstjänsten var kl 18 på kvällen i NG kerk i White river, ca 20 km utanför Nelspruit. Cornelia som spelar fiol i en orkester hade en julkonsert (ja det var dags för det i mitten av november) som de deltog i den kyrkan.

NG kerk är en Afrikaans-språkig kyrka, så hela konserten/gudstjänsten var på Afrikaans. Mina kunskaper i det språket är ytterst begränsade, men eftersom sångerna var julsånger och texterna visades på skärm framme i kyrkan kunde jag hänga med bra. Cornelias orkester spelade riktigt bra och det blev en god julstämning.

Under en och samma söndag fick jag dimpa ner bland olika folkgrupper, fira gudstjänst på olika språk och med väldigt olika stil. Allt inom en radie av 20 km. Det säger en hel del om Sydafrika – ett land med mångfald.



Sverige – med smak av Tanzania

Andreas Posted on Fri, October 27, 2017 20:17:12

Det finns två länder som ligger mig varmt om hjärtat; Sverige och Tanzania. Tänk att få kombinera dom i en och samma upplevelse?! Det är precis vad jag gjort.

Förra veckan tillbringade jag i höst-Sverige tillsammans med pastorerna Samuel och Boazi från Tanzania. De var inbjudna av EFK för att besöka missionskonferensen i Linköping, träffa folk på EFKs Sverigekontor, men inte minst besöka ett antal församlingar som på olika sätt stödjer EFKs arbete i Tanzania.

Vi besökte Skara Domkyrka och såg en viktig bit av svensk kyrkohistoria

Detta var första gången bröderna besökte Europa. Det var många saker de introducerades till; flygplan, rulltrappa, tåg, knäckebröd, Swedish fika och mycket annat. Upplevelsen var överväldigande. Boazi sa när vi satte oss på flygbussen från Arlanda: “Det är stor ära för oss från Afrika att besöka Europa!”. Så upplevde dom det som vi tycker är självklart och inte alls märkvärdigt. En sak de ofta kommenterade var hur solen ändrade position under dagen. “Ibland är den i öster, ibland i väster, varför flyttar den på sig hela tiden!? utropade Samuel. För människor som bor strax söder om ekvatorn är solen mestadels rakt uppe på himlen, inte som den svenska bleka oktobersolen.
Det var riktigt roligt att resa med mina tanzanska vänner och se på mitt eget land med deras ögon. En mäktig stund var när vi besökte Torpkonferens-området och gick bort till bönestenarna i parken. Där letade vi upp Tanzania-stenen och bad en stund. Vi bad att Tanzania ska bli ett land som sänder många missionärer ut i vår värld.
Samuel la händerna på bönestenen och bad innerligt

Jag tror detta var ett viktigt besök ur många aspekter. Dels var det oerhört uppmuntrande för Samuel och Boazi att träffa vänner, tidigare missionärer och folk i församlingar som har varit med och bett och gett till arbetet i Kiwangwa. Bara att få berätta om sitt arbete betydde mycket. Dels var det viktigt för att förstärka partnerskapet mellan kristna i Sverige och Tanzania. För att få en ömsesidig kulturförståelse är tvåvägsutbyte oslagbart.
Men det var också viktigt med tanke på att EFK ger ekonomiskt stöd till arbetet i Kiwangwa/Bagamoyo. I år har insamlingsresultatet sviktat och det får till följd att stödet också minskar. Något som riskerar drabba människor som kyrkan hjälper i Tanzania. Här drabbades jag av en ganska knepig upplevelse. Att sitta i samma bil som vännerna från Tanzania och åka på fina vägar, äta på restaurang, gå in i varuhusen, besöka stora kyrkor och sen behöva berätta om att vi kristna i Sverige har svårt att samla in pengar så att det räcker för utsatta människor i Tanzania. Det liksom blir kortslutning i systemet. Det går inte ihop. Det är livet, med dess framsidor och baksidor. Paradoxer. Orättvisor. Samtidigt innehåller ju livet väldigt mycket glädje och tacksamhet, inte minst att få vara svensk och ha goda vänner från Tanzania!



en helg i Swaziland

Andreas Posted on Mon, August 28, 2017 12:06:56

Helgen som gick var jag i Swaziland tillsammans med vår nye medarbetare här Mattias Lindsmyr. Att ta sig från Nelspruit, Sydafrika in till Emkhuzweni i Swaziland är en smidig resa på omkring 2 timmar. På lördagen hälsade vi på Margret i Nyakatfu som visade sin besättning av höns o grisar.

I swaziland är arbetslösheten hög och många människor har svårt att få ekonomin att gå ihop. Att då investera i höns och grisuppfödning är ett sätt att förstärka inkomsterna. Men det krävs kunskap och en del investering till att börja med. Det som Margret har lyckats med önskar vi från EFKs sida göra möjligt för fler. Därför satsar vi under detta år på att bygga upp ett antal hönshus på några platser, där särskilt fattiga familjer kan komma samman, utbildas och få möjlighet att tillsammans tjäna pengar på djuruppfödning. I nästa steg kan de starta egen verksamhet hemma.

På söndagen var vi i Emkhuzweni-kyrkan och Mattias predikade om Guds rike. Efteråt var det naturligtvis lunch och vi mötte några av församlingsledarna. Mattias tog särskild kontakt med ungdomsorganisationen i HUC-kyrkan, eftersom det kommer vara en del av hans arbete framöver.

Så söndag eftermiddag styrde vi bilen mot Sydafrika och Nelspruit igen, tacksamma för ännu ett möte med goda vänner i Swaziland, och tankarna fyllda med planer på vilka områden vi kan samarbeta ännu mer framöver.

När jag kom hem möttes jag av en glad och spänd tjej. Under helgen hade Wilma tappat sin ena framtand, och hade sett fram emot att få visa sin pappa den stora händelsen!

Frågan är om tandfen hittar till Sydafrika?!



Åter i Sydafrika

Andreas Posted on Sun, August 13, 2017 20:48:19

Så har vi nu landat i Sydafrika igen. På många sätt väldigt skönt att vara här igen, samtidigt så har vi verkligen njutit av den svenska sommaren. Cornelia, Esther och Wilma har börjat skolan igen med blandande känslor, men på det stora hela har det funkat bra. Vi har ju två års erfarenhet av detta land nu, så ganska mycket går på rutin i vardagen.
Men allt är inte som vanligt. I torsdags landade familjen Lindsmyr här. De ska bli våra kollegor på missionscentret och jobba med barnrättsfrågor och församlingsfrågor, bland annat i Swaziland. För tillfället bor de i gästrummet på missionscentret, men letar ett hus att hyra så snart som möjligt. Nu finns det mycket praktiskt att komma in i, vi får hjälpa dom så gott vi kan. Vi är glada att de nu har kommit!

Ett kärt återseende efter sommarens Sverige-vistelse är med vår minsta familjemedlem, hunden Nala. Hon har bott hos goda vänner när vi var i Sverige, och vi hämtade henne i onsdags. Hon hoppade av glädje när hon såg oss, sen upp i bagageutrymmet på bilen direkt när vi hämtade henne. Hon har blivit lite större sen sist, och faktiskt en lugnare och lite mognare hund.

Veckan som ligger framför är intensiv. Skola för barnen, och arbete för Anneli och mig. Anneli och Petra åker till Moçambique några dagar i veckan för att vara med på IFPPs examination av nya förskolelärare och passa på att träffa andra partnerorganisationer i Maputo.



Från ett hem till ett annat

Andreas Posted on Sun, August 06, 2017 18:59:46

Det är augusti och vi kan summera ännu en sommar i Sverige. Veckorna har gått fort. Vi känner oss nöjda och tacksamma efter många goda upplevelser tillsammans med släkt och vänner. Vi har haft tid av vila där Cornelia, Esther och Wilma har spenderat tid med sina kusiner och vänner här i Sverige. Mycket tid av lek för Wilma och många sena nätter och övernattningar för Cornelia och Esther tillsammans med deras kompisar. Själv har jag njutit av åtskilliga mil på landsvägscykel denna sommar…
Jag har även ägnat ett par veckor åt att jobba på vårt hus i Timmersdala som vi hyr ut. Ny träpanel på gavlarna är nu monterad och färdigmålad.

Vi har även varit på missionärskonferens på Götabro. En viktig vecka där vi alla kollegor av utlandsarbetare i EFK får stråla samman, samtala, be och söka inriktning för framtiden. Några möten i församlingar har vi även hunnit med. Tack till er alla vänner som vi mött på Torp och de församlingsbesök vi gjort. Det är så uppmuntrande att få dela med sig av vårt liv i Sydafrika!

Nu packar vi det sista i resväskorna. Imorgon flyger vi tillbaka hem till Sydafrika. Känslan är verkligen att vi åker hem igen. Det ska faktiskt bli ganska skönt med vardag och dess rutiner igen. Upplevelsen är att vi lämnar ett hem (Sverige) och åker tillbaka till ett annat (vårt hem i Nelspruit). Så är det att leva med hjärtat och själen på två kontinenter.

Tack för i sommar!



Midsommarhälsning från Sydafrika och Sverige

Andreas Posted on Fri, June 23, 2017 10:32:56

Idag är det midsommarafton. Den mörkaste dagen i Sydafrika har precis passerats, likaså har midsommarsolståndet varit i Norden. Gissar att det är samma tidpunkt, fast på två olika delar av jordklotet….

Som familj befinner vi oss på olika delar av jordklotet denna midsommar. Anneli och Wilma är i Sverige och Anneli är på Torpkonferensen och jobbar för fullt. Wilma är hemma hos mormor och morfar.

Jag och våra två äldsta tjejer är kvar i Sydafrika. Fortfarande pågår skolterminen, det är examinationer varje dag. Så denna midsommarafton skjutsade jag Cornelia och Esther som vanligt till skolan kl 07:00. Dock är det korta skoldagar när provskrivningen pågår, så eftermiddagarna är fria (och tanken är att de ska plugga till nästa dags examination).

Men sommarlovet hägrar vid horisonten! Nästa vecka flyger också vi till Sverige, för några veckors semester och ledighet! Glad midsommar!!!



Ännu en workshop om barns rättigheter

Andreas Posted on Mon, June 12, 2017 12:01:03

Förra veckan var en härligt intensiv vecka på missionscentret. Del 2 av workshop för facilitatorerna i barnrättsprogrammet. Denna gång kom delegater från alla 6 länder för att jobba vidare med programmet. Anneli koordinerade veckan, Monica och Steven från Give a Child a family var med de två första dagarna. Deltog gjorde även Petra Lindsmyr från Sverige, Sara Bågesund från Pretoria här i Sydafrika.

Här kommer lite bilder från veckan.







Centralafrikanska republiken

Andreas Posted on Wed, May 24, 2017 12:04:58

Förra veckan kom jag tillbaka efter två veckor i Centralafrikanska republiken. Det var en fantastisk resa i ett fascinerande, fattigt och färgrikt land.

RCA ligger i absoluta bottenligan vad det gäller ekonomi, levnadsstandard och utveckling. Enligt FN:s index är det nr 188 av 188 länder i världen. Alltså jordens fattigaste land.

Men fattigdom är alltid relativt. Reser du i RCA möter du många människor fyllda av glädje, hopp, gemenskap och rikedom på andra områden. Det är något jag mötte denna resa. Jag konstaterar att resa i RCA förändrar mig mer än jag bidrar med förändring.

Samtidigt vill jag säga att fattigdom alltid är svårt. Det finns inget glamoröst med fattigdom. Det lämnar människor hungriga, maktlösa och utan framtidshopp. Kan vi bidra med förändring? Det är den svåra frågan.

Denna resa spenderade vi nästan en vecka i södra delen av landet, Bayangaregionen. Där stödjer EFK tre skolor med hjälp av Radiohjälpen. Vårt uppdrag denna gång var att göra uppföljning och se hur verksamheten går. Svaret är att det går bra, men det är inte utan utmaningar.

I Bayangaregionen, som består av ett WWF-reservat med regnskog, lever ett folkslag som heter Bayaka. De är ett föraktat minoritetsfolk som lever i enkla hyddor och tillhör samlar och jägare-folk. Det är främst för deras barn dessa skolor är till.

Församlingsrörelsen EEB har tre församlingar i Bayangaregionen. Dit går också EFK stöd för att kyrkan ska kunna hjälpa detta folk med odling, sömnadskurser, kunskaper i nutrition och hygien etc. Det är inga stora resurser som finns för att hjälpa detta folk, jag önskar att det fanns mer EFK kunde göra. Vi får väl se vad framtiden innebär.

Sista helgen följde vi med några reservatsansvariga från WWF för att besöka skogsgorillorna. Vi mötte en riktig silverrygg som heter Malumba. Se bildbevis nedan.

Det var med tacksamt och berört hjärta jag flög tillbaka till Sydafrika. Jag hoppas att snart igen få återvända till RCA och Bayanga.






« PreviousNext »