Blog Image

dagernasinafrica

Om bloggen

Här skriver vi om våra liv som missionärer i Sydafrika. Glädje och sorg, vardag och äventyr, allt finns här!

The flavors of South Africa

Andreas Posted on Sun, November 19, 2017 17:32:36

Som missionär blir det en hel del besök och uppdrag i kyrkor. Ibland blir det nästan överdos. Förra söndagen var jag på tre gudstjänster. Alla tre med sin speciella karaktäristik. I efterhand reflekterade jag över de olika kyrkorna och hur de representerade den mångfald som finns i Sydafrika.

Den första gudstjänsten var kl 08:00 i Holiness Union Church, HUC. Eller rättare sagt, gudstjänsten startar nån gång efter kl 8, typ tjugo över, med lovsång på siswati. Man möts i en samlingssal i Nelspruits kommunbibliotek.
Holiness är EFKs samarbetskyrka här i Sydafrika, och det är väldigt roligt att få vara en del av församlingen där. Ibland predikar nån av Anneli eller mig, och för ett par veckor sen fick jag spontant hoppa in och hålla i en barnvälsignelse.

Denna söndag predikade dock pastor Sam Ngobe i vanlig ordning. Lovsången dånar mellan väggarna och bönen är högljudd och innerlig.

När gudstjänsten i HUC är slut skyndar jag mig att hinna till nästa gudstjänst, den i Church Unlimited. Det är den församling vi som familj tillhör. Barnen gå i söndagskola och jag och Anneli leder en home group som möts varje tisdag. Church Unlimited har en stor lokal i utkanten av Nelspruit och har en stor mängd aktiviteter under veckorna. Medlemmarna tillhör olika folkgrupper och det märks på gudstjänsterna och verksamheterna i församlingen. Gudstjänstspråket är engelska.

Den sista gudstjänsten var kl 18 på kvällen i NG kerk i White river, ca 20 km utanför Nelspruit. Cornelia som spelar fiol i en orkester hade en julkonsert (ja det var dags för det i mitten av november) som de deltog i den kyrkan.

NG kerk är en Afrikaans-språkig kyrka, så hela konserten/gudstjänsten var på Afrikaans. Mina kunskaper i det språket är ytterst begränsade, men eftersom sångerna var julsånger och texterna visades på skärm framme i kyrkan kunde jag hänga med bra. Cornelias orkester spelade riktigt bra och det blev en god julstämning.

Under en och samma söndag fick jag dimpa ner bland olika folkgrupper, fira gudstjänst på olika språk och med väldigt olika stil. Allt inom en radie av 20 km. Det säger en hel del om Sydafrika – ett land med mångfald.



Vardag i Nelspruit

Anneli Posted on Thu, November 09, 2017 20:13:26

Tänkte dela lite smått och gott med er från vår vardag, denna gång blir det mest om Cornelia.

Cornelia spelar fiol och förra veckan spelade hon i en kvartett för hela high school när det var en prisutdelnings ceremoni för alla som gjort bra ifrån sig i olika sportgrenar och sportteam på skolan. Att dela ut diplom och pokaler är något man gillar i detta land. Cornelia fick inga pokaler just denna kväll, men hon och hennes kompisar spelade väldigt fint, även om det var lite nervöst att spela för alla skolkompisar.

Idag var det sista riktiga dagen på årkurs nio för Cornelia, från nästa vecka och tre veckor framåt är det bara exams som ska skrivas och sen är det jullov!

Så här glada är man när sista dagen är gjord! Cornelia och några klasskompisar.

Men nu är det dags att fokusera på alla exams, och det blir en hel del plugg framöver.

Förra veckan hade Cornelia och Esther två kompisar här på övernattning, Anna och Emanuelle från Brasilien.

Kvällsmat på baksidan av huset.

Vi har spelat en del spel och pusslat hemma på senaste tiden. Och barnen har vänner som också gillar spel, så det blir en hel del.

Här testar vi vårt nya Bingo-spel, bra när alla åldrar i familjen kan vara med.

Vårt hem är på övervåningen av Missionscentret så en trappa ner är kontoret där vi jobbar en del. På senaste tiden har det knastrat mer och mer från innertaket i kontoret och vi ringde Pest Control som konstaterade att det är termiter, men inga vanliga utan mikro-termiter, de käkar på takplankorna tills de är uppätna! Ikväll gjorde Andreas en insats tillsammans med kollegan Mattias, och sprutade in ett starkt medel som förhoppningsvis ska ta kål på dom.

Ja detta var lite smått och gott från vår vardag, med fokus på Cornelia denna gång.

/Anneli



Sverige – med smak av Tanzania

Andreas Posted on Fri, October 27, 2017 20:17:12

Det finns två länder som ligger mig varmt om hjärtat; Sverige och Tanzania. Tänk att få kombinera dom i en och samma upplevelse?! Det är precis vad jag gjort.

Förra veckan tillbringade jag i höst-Sverige tillsammans med pastorerna Samuel och Boazi från Tanzania. De var inbjudna av EFK för att besöka missionskonferensen i Linköping, träffa folk på EFKs Sverigekontor, men inte minst besöka ett antal församlingar som på olika sätt stödjer EFKs arbete i Tanzania.

Vi besökte Skara Domkyrka och såg en viktig bit av svensk kyrkohistoria

Detta var första gången bröderna besökte Europa. Det var många saker de introducerades till; flygplan, rulltrappa, tåg, knäckebröd, Swedish fika och mycket annat. Upplevelsen var överväldigande. Boazi sa när vi satte oss på flygbussen från Arlanda: “Det är stor ära för oss från Afrika att besöka Europa!”. Så upplevde dom det som vi tycker är självklart och inte alls märkvärdigt. En sak de ofta kommenterade var hur solen ändrade position under dagen. “Ibland är den i öster, ibland i väster, varför flyttar den på sig hela tiden!? utropade Samuel. För människor som bor strax söder om ekvatorn är solen mestadels rakt uppe på himlen, inte som den svenska bleka oktobersolen.
Det var riktigt roligt att resa med mina tanzanska vänner och se på mitt eget land med deras ögon. En mäktig stund var när vi besökte Torpkonferens-området och gick bort till bönestenarna i parken. Där letade vi upp Tanzania-stenen och bad en stund. Vi bad att Tanzania ska bli ett land som sänder många missionärer ut i vår värld.
Samuel la händerna på bönestenen och bad innerligt

Jag tror detta var ett viktigt besök ur många aspekter. Dels var det oerhört uppmuntrande för Samuel och Boazi att träffa vänner, tidigare missionärer och folk i församlingar som har varit med och bett och gett till arbetet i Kiwangwa. Bara att få berätta om sitt arbete betydde mycket. Dels var det viktigt för att förstärka partnerskapet mellan kristna i Sverige och Tanzania. För att få en ömsesidig kulturförståelse är tvåvägsutbyte oslagbart.
Men det var också viktigt med tanke på att EFK ger ekonomiskt stöd till arbetet i Kiwangwa/Bagamoyo. I år har insamlingsresultatet sviktat och det får till följd att stödet också minskar. Något som riskerar drabba människor som kyrkan hjälper i Tanzania. Här drabbades jag av en ganska knepig upplevelse. Att sitta i samma bil som vännerna från Tanzania och åka på fina vägar, äta på restaurang, gå in i varuhusen, besöka stora kyrkor och sen behöva berätta om att vi kristna i Sverige har svårt att samla in pengar så att det räcker för utsatta människor i Tanzania. Det liksom blir kortslutning i systemet. Det går inte ihop. Det är livet, med dess framsidor och baksidor. Paradoxer. Orättvisor. Samtidigt innehåller ju livet väldigt mycket glädje och tacksamhet, inte minst att få vara svensk och ha goda vänner från Tanzania!



Mpongwe

Anneli Posted on Wed, October 18, 2017 16:15:00

För några veckor sen var jag på besök i Mpongwe Zambia, där EFK samarbetar med MBA (Mpongwe Baptist Association).

Vi stödjer bland annat ett stort sjukhus som betjänar ca 51 000 patienter per år! och ca 1800 föds på sjukhuset.

Några av de vanligaste sjukdomar som patienterna söker för är malaria, HIV/AIDS, undernäring, diarré. Och utan Mpongwe sjukhus hade många människor riskerat att dö eftersom det är det enda sjukhuset i distriktet.

Allt arkiveras för hand, fast man har börjat med viss datorisering av journaler också. Så det finns ett helt rum fyllt av papper från golv till tak.

Detta är en del av en sal på barnavdelningen. Visserligen enkelt, men för många barn livsavgörande. Men för en del som bor avlägset så är det för långt att ta sig hit, men då finns ett sjukhusteam som åker ut en gång varje vecka och besöker olika byar med fokus särskilt på barn och mödrar. Då erbjuds bla HIV-tester och rådgivning, kvinnor erbjuds preventivmedel av olika slag, man ger utbildning till föräldrar (mest kvinnor kommer) i näringslära, HIV-prevention, hygien mm.

Detta är Bernard Kampanga en av de anställda på sjukhuset. Han har jobbat på sjukhuset sen dess start på 70-talet. Lönen är inte hög men han tjänar villigt och med ett leende de som är i behov. Vilken hjälte! Bernard uttryckte ett stort tack till alla som genom åren har varit med och stöttat Mpongwe på olika sätt.

Om du vill veta mer om detta projekt så får du gärna höra av dig till mig.

/Anneli



Zambia

Anneli Posted on Tue, October 03, 2017 13:07:19

Förra veckan var jag i Zambia. Med mig hade jag Cajsa som är här i Nelspruit på Missionscentret i 1 1/2 månad som volontär. Cajsa kommer från Timmersdala, samma lilla by som vi kommer från, och hon är mitt kusinbarn. Kul att hon är här och kul att hon ville följa med till Zambia.

De första dagarna var också Monica Woodhouse, EFK missionär, och Steven Wetton från Give a Child a Family med eftersom vi hade workshop med MBA, samarbetskyrkan i Zambia.
Deras styrelse var samlade plus några till och det var andra mötet med hela styrelsen då fokuset var på Barns rättigheter. De har arbetat med en Barnrätts policy som vi pratade om tillsammans, om hur den kan bli ett verktyg i arbetet för barns rättigheter och inte bara en policy i en pärm. Många intressanta samtal fördes, och jag är imponerad av hur mycket de redan gjort och är beredda att göra för att vara med och skapa trygga platser för barn, i kyrkor, hem och samhällen. Tack alla ni som är med och stödjer detta viktiga arbete!

Efter dessa dagar i Ndola åkte jag och Cajsa med Adamson, Director of MBA, mot Mongwe. På väg dit stannade vi på Fiwale Bible school, den skola där MBAs pastorer utbildar sig och där EFK stöttar flera studenter genom stipendium de får.

Här är fyra av de studenter som får stipendium via EFK. Att vara med och göra det möjligt för människor att få en utbildning är något som vi verkligen tror på och upplever meningsfullt. De utryckte stor glädje och tacksamhet över att kunna studera. När jag frågade vad den största utmaningen för dom var så sa de alla, “böcker”. De hade ingen möjlighet att köpa de böcker de behövde för att studera. Det finns ett bibliotek på skolan men som alla vet så behöver man också kunna studera hemma. Särskilt med så stora familjer som de har. Dessa herrar har 7, 8, 8 och 9 barn var!
En glädje att möta dom.

Sen for vi vidare mot Mpongwe, men det får bli ett eget inlägg om det.

Anneli



Lite från barnens vardag

Anneli Posted on Mon, September 25, 2017 21:47:29

Cornelia, Ana, Esther och Emanuelle

För några veckor sedan var det något som kallas color run i Nelspruit, något som finns i många länder och går ut på att man springer en runda och samtidigt är det några som kastar färg på dig.
Cornelia och Esther var i team med Ana och Emanuelle, våra brasilianska kollegors barn och de hade väldigt roligt! Och som ni ser var de väldigt färgglada när de kom hem smiley

Cornelia har också gjort en vandring med skolan. De gick 60 km på fyra dagar i bergen, ibland i stor sett klättring och de bar all sin ytrustning, (mat, kläder mm) på ryggen! Cornelia klarade det bra och tyckte det var en rolig upplevelse.

Här är Cornelia med kompisarna Mark och Sharne innan vandringen.

Wilma har gjort flera utflykter med klassen denna termin. Här är hon på ett berg strax bakom skolan. De har också varit och tittat på chimpanser och haft vattenleksdag. Wilma slutar förskoleklass i december och början grade 1 i januari, och hon tappar fler och fler tänder.

Wilma och Esther

Dagarna för barnen är fyllda av ganska mycket skola och läxor, särskilt för de större. Men nu är det två veckors vårlov, och det tycker de är skönt!

Då blir det mer tid för lek, bad och att träffa vänner. De har redan hunnit med en övernattning hos vännerna Albin, Ellen och Isak som bor här sedan sex veckor tillbaka.



en helg i Swaziland

Andreas Posted on Mon, August 28, 2017 12:06:56

Helgen som gick var jag i Swaziland tillsammans med vår nye medarbetare här Mattias Lindsmyr. Att ta sig från Nelspruit, Sydafrika in till Emkhuzweni i Swaziland är en smidig resa på omkring 2 timmar. På lördagen hälsade vi på Margret i Nyakatfu som visade sin besättning av höns o grisar.

I swaziland är arbetslösheten hög och många människor har svårt att få ekonomin att gå ihop. Att då investera i höns och grisuppfödning är ett sätt att förstärka inkomsterna. Men det krävs kunskap och en del investering till att börja med. Det som Margret har lyckats med önskar vi från EFKs sida göra möjligt för fler. Därför satsar vi under detta år på att bygga upp ett antal hönshus på några platser, där särskilt fattiga familjer kan komma samman, utbildas och få möjlighet att tillsammans tjäna pengar på djuruppfödning. I nästa steg kan de starta egen verksamhet hemma.

På söndagen var vi i Emkhuzweni-kyrkan och Mattias predikade om Guds rike. Efteråt var det naturligtvis lunch och vi mötte några av församlingsledarna. Mattias tog särskild kontakt med ungdomsorganisationen i HUC-kyrkan, eftersom det kommer vara en del av hans arbete framöver.

Så söndag eftermiddag styrde vi bilen mot Sydafrika och Nelspruit igen, tacksamma för ännu ett möte med goda vänner i Swaziland, och tankarna fyllda med planer på vilka områden vi kan samarbeta ännu mer framöver.

När jag kom hem möttes jag av en glad och spänd tjej. Under helgen hade Wilma tappat sin ena framtand, och hade sett fram emot att få visa sin pappa den stora händelsen!

Frågan är om tandfen hittar till Sydafrika?!



Åter i Sydafrika

Andreas Posted on Sun, August 13, 2017 20:48:19

Så har vi nu landat i Sydafrika igen. På många sätt väldigt skönt att vara här igen, samtidigt så har vi verkligen njutit av den svenska sommaren. Cornelia, Esther och Wilma har börjat skolan igen med blandande känslor, men på det stora hela har det funkat bra. Vi har ju två års erfarenhet av detta land nu, så ganska mycket går på rutin i vardagen.
Men allt är inte som vanligt. I torsdags landade familjen Lindsmyr här. De ska bli våra kollegor på missionscentret och jobba med barnrättsfrågor och församlingsfrågor, bland annat i Swaziland. För tillfället bor de i gästrummet på missionscentret, men letar ett hus att hyra så snart som möjligt. Nu finns det mycket praktiskt att komma in i, vi får hjälpa dom så gott vi kan. Vi är glada att de nu har kommit!

Ett kärt återseende efter sommarens Sverige-vistelse är med vår minsta familjemedlem, hunden Nala. Hon har bott hos goda vänner när vi var i Sverige, och vi hämtade henne i onsdags. Hon hoppade av glädje när hon såg oss, sen upp i bagageutrymmet på bilen direkt när vi hämtade henne. Hon har blivit lite större sen sist, och faktiskt en lugnare och lite mognare hund.

Veckan som ligger framför är intensiv. Skola för barnen, och arbete för Anneli och mig. Anneli och Petra åker till Moçambique några dagar i veckan för att vara med på IFPPs examination av nya förskolelärare och passa på att träffa andra partnerorganisationer i Maputo.



« PreviousNext »